onsdag 28 november 2012

Jag har närt tre slavar vid min barm

Äppel dukar, Päppel skalar morötter och Pirum skär falukorv.

Jag roddar spisen, men inom en inte alltför lång framtid tror jag att jag kan lägga mig på soffan medan barnen fixar middag.

fredag 23 november 2012

Självinsikt

För ett tag sedan kom Äppel från fritids med en stor plastbit som ser ut att kunna komma från något fordon.
- Ska du ha med den hem? frågade jag.
- Vad ska du ha den till?
- Jag ska bygga något av den. Jag hittade den i skogen. Du ska förresten vara glad för att jag inte tog med något större. Det fanns till exempel en hel dammsugare.

fredag 16 november 2012

Livlig fantasi

- Vad är det för märken du har på kinden, Äppel? Har du gjort illa dig?
- Det var Moltas som slog mig med en yxa.
- Jaha, du.
- Han hade en leksaksyxa med låtsasblod som han råkade rispa mig med.
- Menar du allvar?
- Nej.
- Vad hände då?
- Jag stod vid en vägg och petade mig i näsan. Sedan råkade jag skrapa mig på kinden med snoret.
- Ja, säkert.
- Neäh. Jag stod vid en vägg och några kastade knivar mot mig och en råkade nudda kinden.
- Oj då. Du, vad hände egentligen?
- Jag vet inte. Jag har ingen aning om var det kommer ifrån.

torsdag 15 november 2012

Historien upprepar sig

Senaste gången Päppel var på simskolan betedde hon sig märkligt. Hon brukar längta efter att gå dit, men den här gången berättade simlärarna att hon bara hade stått och tittat och vägrat att delta i övningarna. Blyg som hon är hade hon heller inte yttrat ett ord.

Till mig sade hon efteråt att hon inte kunde simma för att hon hade så ont i fingret och pekade på ett minimalt sår. Jag tyckte att hon var i känsligaste laget och har ärligt talat gjort mig lite rolig på hennes bekostnad.

Det ångrade jag så fruktansvärt idag när hon klamrade sig fast och vägrade bli lämnad vid bassängen. Efter mycket lirkande gick hon med på att vara med om jag stannade vid bassängkanten. När det var dags att gå i poolen satt hon ändå kvar på mattan och grät. Till slut lyckades jag förstå att hon var så vansinnigt rädd för att doppa huvudet och heller inte vågade berätta det.

Jag har själv ett så tydligt minne från simskolan. Vi skulle doppa huvudet under en rockring och komma upp i mitten och sedan dyka ut igen. Jag var skräckslagen, men gjorde det ändå för att jag inte vågade annat.

Hur kunde jag missa tecknen på att hon är jag?

måndag 12 november 2012

Syjunta

Päppel väver lite och Pirum håller sig sysselsatt med virknål och garn. Det ska bli en mössa, säger hon, en helt röd.

Jag funderade en stund på att sätta igång ett eget handarbetesprojekt, men nu har Pirum trasslat in handen i garnet så det är nog bäst jag fokuserar på att assistera.

torsdag 8 november 2012

Magin är bruten

Igår morse såg han mig inte förrän han var alldeles inpå och hälsade då med hörbar stämma.

Snart blir vi kanske tvungna växla ett par ord.

Lanternor och kalla tår

Idag är det lyktfest, först på förskolan och sedan på skolan. Det är ett fantastiskt påfund. Mitt i mörkaste november lyses sinnena upp av sjungande barn i lykttåg. Första året blev jag så rörd att jag fällde några tårar. Nu är jag lite mer härdad.

Det enda negativa med denna högtid är att det brukar vara ganska ruggigt att stå ute i flera timmar. Jag hoppas att jag är tillräckligt rustad med dubbla yllebyxor under kjolen, men kanske borde jag ha plockat fram fårskinnsstövlarna.