torsdag 30 september 2010

Privilegier

Äppel berättar för Päppel vad det innebär att vara vuxen:
- Du får dricka öl och vin och sprit. Och så får du köra bil och moped. Och så får du bestämma själv.

Cliffhanger

Ni kanske har uppfattat varningen nu? Då ska jag strax skriva ett nytt inlägg.

måndag 27 september 2010

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Den andra boken som i skrivande stund diskuteras här är den hyllade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Boken valde jag för att få skratta lite efter den tunga läsning jag nyss har beskrivit. Skrattet uteblev dock.

Jag tycker att Hundraåringen var för mycket och för fånig. Jag störde mig på karaktärena och på den farsartade handlingen. En del av de historiska tillbakablickarna var trevliga, men nöjet förtogs av den buskisintrig som spelades upp där emellan.

Läs den om du vill, men kom inte och säg att jag inte har varnat dig.

De fattiga i Lodz

Just nu diskuterar vi för fullt i den virtuella bokklubben. Två böcker på samma gång faktiskt. Först ut var De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Att en bok om ett ghetto under andra världskriget är tung är kanske inte så konstigt, men historien kunde sannerligen göras mer lättillgänglig.

Det tog mig ett bra tag att komma in i boken. Länge tyckte jag att det kändes som att varje avsnitt handlade om en helt ny karaktär, men till slut började jag känna igen dem och också intressera mig för dem. Boken tog sig, men jag kan ändå inte påstå att jag rekommenderar den.

Läs gärna mer här.

Mardröm

När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle åka till ICA Maxi och veckohandla. Jag hann få lite ångest innan jag insåg att maken faktiskt var där igår kväll.

torsdag 23 september 2010

På stenåldern

- Mamma, förr i tiden när det inte fanns el. Vet du hur man gjorde då när man laddade sina telefoner? frågar Äppel.
- Det fanns nog inga telefoner heller då.
- Fanns det inte? Datorer då?
- Nej, inte det heller.
- Bara högtalare?

Här kände jag att vi behövde komma vidare i samtalet och mumlade lite instämmande. Jag ville ju höra fortsättningen som visade sig gå ut på att Äppel demonstrerade hur någon slags handdriven apparatladdare kunde fungera.

onsdag 22 september 2010

Principsak

- Mamma, förra gången valde Päppel vad vi skulle se och då valde hon Mamma Mu. Idag är det min tur. Då bestämmer jag Mamma Mu.

Mamma, mamma, se så stor jag är

Pirum började gå för en vecka sedan och jag har fortfarande inte vant mig. Jag blir lika förvånad varje gång hon kommer knatande in i rummet.

Hon verkar heller inte riktigt ha anpassat sig och blir minst lika förvånad varje gång hon slår huvudet i bordet.

tisdag 21 september 2010

Tvetydigt

- Kom Päppel så går vi och hänger oss! uppmanar Äppel. Och tillägger vänd mot mig:
- Vi leker apor. Vi klättrar.

Tack för förtydligandet.

Jo, det finns något som kallas preventivmedel

Äppel undrar varför grannarna inte har barn.
- Jag vet inte, svarar jag uppriktigt. Alla har ju inte barn.
- Men hur gör man för att inte få barn? undrar han vetgirigt.

Alltså. Det hade ju underlättat om han visste hur man gör barn till och börja med.
- Jag vet faktiskt inte Äppel, svarar jag lite mindre uppriktigt.

Nya tider

Imorse besökte jag för första gången efter semestern det kafé där jag brukar ladda med frukost innan jag tar en tur på stan.

Det var ny personal och ny inredning. En inte alltför vild gissning är att det också var nya ägare.

Jag tyckte lite av den mysiga känslan var borta. Det kan i och för sig delvis bero på att Pirum satt och skrek och kastade mat omkring sig istället för att ligga och sova i vagnen.

söndag 19 september 2010

Rojalist

Äppel har haft lite svårt att förstå syftet med valet. Det är ju ändå kungen som bestämmer.

Förväntansfull

Imorgon ska Päppel till tandläkaren. Jag har försökt förbereda henne lite:
- På måndag ska du till tandläkaren.
- Varför?
- De ska titta på dina tänder. Räkna dem och se att du inte har hål.
- Jaha.
- Och så får du säkert välja en sak från korgen. Kanske ett djur.
- Jag får ta två saker från korgen.
- Nej, en.
- Nej, två. Den som sitter i stolen får två saker. Den som står utanför får en.

Jo, så sa ju faktiskt tandläkaren sist Äppel var där. Hoppas att hon minns.

torsdag 16 september 2010

Logik

Äppel längtar till vintern. Han har många goda anledningar: snö, julafton och födelsedag. Det är ett herrans tjat om pulkabackar, snögubbar och födelsedagskalas.

Det enda som grusar hans drömmar är att Päppel inte behöver vänta lika länge på sin födelsedag.
- Päppel kan inte fylla år före mig. Jag föddes före henne!

tisdag 14 september 2010

Excelark kanske?

Idag var Pirum och jag på öppna förskolan för andra gången den här terminen. När jag klädde på henne imorse insåg jag att jag höll på att ta på henne samma tunika som vid förra besöket. Vad ska folk tro? Att ungen inte har något annat att ha på sig?

Jag som tycker att det är jobbigt att hålla reda på vad jag själv har haft på mig i olika sällskap. Hur ska jag hålla ordning på vad Äppel hade på förra barnkalaset och vad Päppel hade sist vi var borta på middag?

måndag 13 september 2010

Ojämn fördelning

Äppel har tre riktigt jobbiga stunder varje dag. De är så jobbiga för honom att han måste låta det gå ut över den hemska människa som utsätter honom för dessa. Han surar och grinar och kastar ett och annat otrevligt ord omkring sig.

Den första är när han bli väckt på morgonen och uppjagad ur den sköna sängen. Den andra är när han blir hämtad på förskolan. Den tredje är när han måste gå och ta på sig pyjamas och göra sig i ordning för den sköna sängen. Jag vet att logiken brister här. Kan någon förklara det för honom?

Det är alltid jag som väcker barnen på morgonen. Det är alltid jag som hämtar på förskolan. Borde det inte vara makens lott att ta hand om läggningen varje kväll?

söndag 12 september 2010

The Power of One

Jag har läst ut en bok. Det tog sin tid. Jag minns att jag började på den innan vi åkte till Thailand den 1 april. Delvis beror det på att jag inte ville ta med den till stranden eftersom jag har lånat den, men mest beror det på att den är på engelska och det tog tid innan jag fick flyt på läsningen och började läsa mer än en sida om dagen.

Nu är jag glad att jag tog tag i den till slut. The Power of One av Bryce Courtenay är en underbar skildring av en pojkes liv. Å ena sidan är han fattig och utsatt med alla odds emot sig. Å andra sidan är han otroligt intelligent, målinriktad och har en ofattbar integritet. Dessutom tycks han ha turen på sin sida och en förmåga att fånga tillfällena. Viktigast av allt är dock att han gör sig vänner överallt och har ett makalöst stöd av människor som alltid ställer upp efter bästa förmåga.

Ett annorlunda äventyr om människan styrka som jag rekommenderar varmt.

Smidigt

Härom dagen kom maken hem med en bok.
- Hade du läst Hypnotisören? frågade han.
- Nej, men du har gjort det.
- Jag vet. Jag har fått låna den här andra.
- Men du gillade inte den första, påpekade jag.
- Jag vet, men jag tyckte det kändes lite dumt att säga.

Okej, så nu måste han alltså läsa en tegelstensbok av ren artighet.

onsdag 8 september 2010

Insikt

Tidigare idag hördes rinnande vatten och barnskratt från badrummet.
- Vad gör ni? ropade jag.
- Ingenting, svarade Äppel.
- Sluta med det då, sade jag.

Plötsligt förstod jag varför Äppel härom dagen påstod att jag säger nej till allt.

tisdag 7 september 2010

Storasyster upp i dagen

Jag tänkte jag skulle redogöra lite mer för Pirums olater, men inser att jag redan har skrivit den texten.

Det stämmer i princip på pricken. Bara det att Pirum är snäppet värre. Och föredrar att ligga på golvet och gråta frustrerat framför att dra oss i benen.

Temprament

Minns ni den där lugna nöjda bebisen? Jag gör det knappt.

Om någon vill hyra Pirum ett tag går det bra. Jag förstår nu varför antroposoferna kallar det tredje barnet för viljebarnet.

fredag 3 september 2010

Kärleken till Frank

Kärleken till Frank av Nancy Horan är en sann historia om arkitekten Frank Lloyd Wright och hans älskarinna Mamah Cheney. Åtminstone är den baserad på dessa verkliga människor och deras liv. Det är dess styrka och dess svaghet.

Historien är intressant. Frank och Mamah lämnar sina diverse familjer för att leva tillsammans under en tid när detta är värsta sortens omoral. De är två personer inom den kulturella eliten som hängs ut i pressen när historien blir känd. De gör spännande resor till Europa och Japan och Mamah arbetar med att översätta åt Ellen Key. Allt slutar i en tragedi som man kan ana är anledningen till att författaren har valt att skildra den här historien.

Tyvärr känns det som att författaren är bakbunden av att hålla sig till sanningen. Hon vågar inte ge huvudkaraktärerna riktigt mänskliga drag med känslor och tankar. Därför är det svårt att förstå deras val.

Sammanfattningsvis är boken helt klart läsvärd.

onsdag 1 september 2010

Många apparater är det

Vårt teverum ser väl ut som de flesta andra med en uppsjö av apparater. Det gäller att veta precis vad som är vad och vilken fjärrkontroll som går till vilken maskin om man ska få igång någon film. Äppel har hyfsad koll.

- Päppel, om du startar teven så startar jag boxen och pergolan.

Begränsad fantasi

Det är ett herrans liv på Pirum och jag går för att kolla till leken.

- Vad gör ni med Pirum? Är ni snälla mot henne?
- Vi grillar korv. Hon försöker bara ta den hela tiden, svarar Äppel surt.
- Jo, men hon kan väl vara med? En del av de där öh.. korvarna är ju hennes leksaker, säger jag och återgår till köket.

Strax kommer Päppel in:
- Mamma, vi grillar starka korvar. Pirum får inte äta dem. Hon är för liten.
- Kan ni inte grilla någon vanlig korv till henne då?
- Jo! Äppel! Vi grillar annan korv till Pirum!

Verkligt bra idéer jag har ibland.