fredag 31 juli 2009

Stolta syskon

Äppel och Päppel skulle kunna slå ihjäl varandra. Äppel har haft bitmärken på armarna flera gånger i sommar och Päppel har just nu blåmärken på ryggraden efter att ha fallit offer för en trähammare. Pirum behandlar de dock som den ömtåliga docka hon är.

Det är helt underbart när Äppel säger att han vill vara med Pirum en stund och sitter och bara klappar. Eller när Päppel hämtar badrumspallen för att nå att komma åt att pussa henne på hjässan. Och nästan snäppet sötare är det när Pirum gråter och Päppel säger "Ååååh, bumman" med sin allra lenaste röst.

Jag måste minnas detta när Pirum får sitt första bitmärke.

torsdag 30 juli 2009

Turbotuttar

Jag trodde Pirum var vår minsta bebis. Med sina 53 cm var hon två respektive tre centimeter kortare än storasyster och storebror.

Men de måste ha mätt dåligt på förlossningen. Eller också var hon väldigt ihoptryckt. För det kan väl inte vara sådant krut i bröstmjölken så att hon har vuxit två och en halv centimeter på åtta dagar?

onsdag 29 juli 2009

Bästa loppan

Minns ni de där lopporna man vek som barn? När man bad någon välja ett nummer, bläddrade fram enligt antalet och sedan läste vad det stod under den färg som personen valde.

Äppel fick en magisk sådan i en affär igår. Det spelar ingen roll vilken färg han väljer. Den passar alltid hans intressen. Igår stod det till exempel att han skulle få en glasstrut före maten och idag skulle han få titta på flygplan på datorn.

Jag är lite orolig att denna loppa kommer att sabotera uppfostran av våra barn.

söndag 26 juli 2009

Algot, it is

Det är namnsdagstider. Vi har bland annat många släktingar med fruntimmersnamn. Därav Äppels nya intresse för fenomenet.

Igår pratade vi vid middagen.

- Vem har namnsdag idag?
- Det har Jakob.
- Och imorgon?
- Jesper.
- Jaha. Vet du vem som har namnsdag på torsdag?
- Nej, vem?
- Bebisen.

Då var det problemet ur världen.

lördag 25 juli 2009

Det skall börjas i tid

Vi kör inte med fredagsmys här hemma. Däremot brukar det bli en fredagsdrink när pappa kommer hem från jobbet. Äppel får juice eller saft med en isbit. Härom veckan fick han för första gången läsk.

Vi har tyckt att det låter lite lustigt när han frågar om vi skall ta en drink, men idag var det jag som förslog det. Svaret kom omedelbart:

- Då vill jag ha öl som jag fick en annan gång.

Pappas flicka

Päppel har snabbt insett att pappa är mer tillgänglig än mamma för tillfället. Hon går till pappa när hon har fått en knuff av storebror eller när hon har hittat någon liten partikel på golvet som hon tycker att någon skall ta hand om.

Det ropas pappa hit och pappa dit.

I natt kom Päppel för första gången in i vårt sovrum mitt i natten.

- Pappa, pappa, pappa, pappa.
- Oj, står du där. Vad är det?
- Pappa, bajsat.

Aaaah, bara för mamma att vända sig och somna om alltså.

fredag 24 juli 2009

En liten chans

Äppel har inte riktigt gett upp hoppet. Han säger titt som tätt att Pirum ser ut som en lillebror.

onsdag 22 juli 2009

Så där ja

Då har jag klämt fram ännu en bedårande klump på dryga fyra pannor.

Det behövdes lite hjälp i starten, men sedan startade värkarna på nolltid. De första timmarna hände dock inte så mycket. Sedan blev jag överkörd av tåget. Från öppen fem centimeter till bebis på magen på 25 minuter. Det ni!

Jag tror att jag skall vila lite nu. Vi hörs!

måndag 20 juli 2009

Sista förberedelserna

Vi håller på att fixa med logistiken här hemma. Det känns som att projektet blir större nu när vi har tid att planera än om vi bara hade hastat till sjukhuset.

Eftersom vi vet att barnvakten skall komma imorgon hade det känts oartigt att inte färdigställa menyn, bädda en gästsäng och tömma diskmaskinen.

Kanske borde man ta ett varv med dammsugaren också? Fast det får nog den med minst mage göra.

söndag 19 juli 2009

Skräddarställning may be the shit

Ingen kan säga att jag inte har försökt att få igång den här förlossningen. Enligt läkaren som undersökte mig i fredags skulle barnets huvud behöva pressa mer neråt för att värkarna skulle starta på riktigt.

Efter att nattens smärtsamma förvärkar varit nära att lura mig har jag satt in det tunga artilleriet. I förmiddags försökte jag studsa barnet mot bäckenbotten genom att gå upp och ner för trappan otaliga gånger.

Sedan läste jag någonstans att det kunde hjälpa barnet att tränga ned om man satt i skräddarställning. Så jag försökte sitta avslappnat med benen under mig medan jag såg på film. Några krampkänningar och somnade fötter senare kan jag i alla fall konstatera att bebisen skruvar sig något hiskeligt nedåt. Det känns ungefär som att det är någon som försöker skära sig ut med kniv.

Nu har jag dock fått en tanke som jag inte kan släppa. Om det skall vara så svårt för den här ungen att komma nedåt efter att två andra banat väg; hur stort huvud har den egentligen då?

Hua.

Underhållning

Här poppas det.

Jag tittar på Päppel som dansar, klappar händer, stampar fötter, slår på knäna och snurrar.

Vad skall man ha Spotify till om inte för att lyssna på barnmusik?

Högläsaren

Bernhard Schlinks roman Högläsaren är ett litet mästerverk.

Den 15-årige Michael har ett förhållande med Hanna, en mer än dubbelt så gammal kvinna. En kärleksaffär som tycks vara äkta för dem båda, men som ändå känns omöjlig. Hanna visar sig bära på hemligheter. Både uppenbara och oförutsägbara. Fasansfulla hemligheter som Michael får reda på genom en slump långt senare och som får honom att slitas mellan att fördöma och förstå.

Historien är fängslande och tänkvärd. Och absolut läsvärd.

lördag 18 juli 2009

Sin ensamma kropp

Jag älskade trilogin om Nancy av Elsie Johansson så det var med höga förväntningar jag tog mig an Sin ensamma kropp. Lite för höga, visade det sig.

Sin ensamma kropp är en äldre kvinnas inre monolog och jag tyckte att det blev lite segt med allt ältande om hennes längtan efter kärlek, hennes skuldkänslor och hennes syn på hur hon borde bete sig.

Med lägre förväntningar hade boken varit läsvärd. Språket är flödande, upplägget utmärkt och sammanflätandet av minnen och nutid är exemplariskt gjort.

Nu känner jag mig dock lite besviken.

Två av tre

Yes!

Päppel har legat stilla i sin säng flera kvällar i rad. Hon är helt blöjfri här hemma och säger till när hon behöver gå på pottan. Tyvärr har vi inte orkat ta bort nappen helt, men hon är införstådd med att hon bara får ha den på natten.

Det kanske var bra att vi fick de här extra veckorna för det var på håret att vi skulle klara det även den här gången.

Vi är redo för ett nytt småbarn.

Igångsättning

Alltså, jag vill verkligen inte. Men jag försöker tänka positivt och en hel del fördelar finns det allt:

- Det är max tre dagar kvar.

- Jag slipper dilemmat med att fundera över barnvakt mitt i natten. Synd att dra upp någon i onödan, men vanskligt att vänta för länge.

- Det finns ingen risk för att jag behöver kämpa med värkar med två barn som stirrar på mig.

- Jag behöver inte oroa mig för att komma in lika sent som sist.

Tack, vi kommer

- Imorgon skall vi på kalas hos Anna, säger Äppel.
- Skall vi? Har hon sagt det till dig? frågar jag.
- Ja.
- Jaha, vad trevligt.
- Vi skall äta tårta och smörgåsar och banan.
- Tror du att hon har någon tårta?
- Hon har nog bakat det.

Det låter trevligt detta. Vilken tid skall vi komma?

fredag 17 juli 2009

I verkligheten

Sanningen är den att jag inte alls var öppen åtta centimeter. Jag hade inte ens lyckats utplåna den där nedrans livmodertappen. Och sammandragningarna jag känner av syns inte i mätningarna.

På tisdag vill läkaren sätta igång förlossningen. Det vill inte jag. Jag tycker att det känns helt absurt. Läkaren trodde dock att risken är stor att det aldrig kommer att starta av sig själv om det inte gjort det då.

Så jag kan välja att bli igångsatt om fyra dagar. Eller fortsätta att springa på kontroller titt som tätt tills de verkligen måste sätta igång det.

Pest och pina.

torsdag 16 juli 2009

Den osynliga väggen

Den osynliga väggen är 96-årige Harry Bernsteins debutroman. Det är en gripande självbiografisk barndomsskildring där den judiske pojken Arry står i centrum. Arry bor på en liten fattig gata i England med judar på ena sidan och kristna på den andra. Främlingsskapet är starkt. Aldrig skulle två familjer från olika sidor av gatan kunna umgås med varandra, men samtidigt hjälps man åt och handlar av och skvallrar med varandra.

Boken är oerhört detaljrik vad gäller miljö- och personskildringar. Intrigerna är många och det är lätt att ryckas med i känslor av såväl stolthet och glädje som av besvikelse. En mycket levande bok som till min glädje har en fortsättning.

Otacksam

Äppel har varit med mormor på Skansen hela dagen. De har, förutom att ta den vanliga djurrundan, matat älgar, åkt karuseller, ätit pannkakor, fiskat fiskdamm och till och med besökt aphuset.

Om Äppel pratar oavbrutet om allt roligt han upplevt? Knappast.

Han gallskriker för att de tydligen glömde äta glass.

In my dreams

Imorgon skall jag på överburenhetskontroll.

Jag har egentligen ingen aning om vad det innebär, men jag föreställer mig att de kommer undersöka mig och säga ungefär såhär:

- Men, jösses. Du är öppen 8 cm. Har du inte märkt något?
- Näeh, verkligen? svarar jag. Jag har bara de här sköna sammandragningarna.
- Du skall i alla fall se att den här bebisen är ute om en liten stund så det är bäst att vi går upp till förlossningen.

onsdag 15 juli 2009

Livet rullar på

Idag har min mamma varit på besök och maken och jag passade på att göra ett besök på IKEA. Så nu finns förutsättningar för att färdigställa det där piffet i barnrummet. *

Inte skulle man kunna tro att jag är en bitter människa som gått nio dagar över tiden och bara vill ligga under täcket och vänta.



* Den fula affischen har förresten åkt ut. Den klistrade sig fast i målarfärgen och lämnade pappflagor. Så nu har maken en del jobb med att återställa väggen. Kanske finns det en sensmoral i detta?

Förebild

Äppel sjöng för mig imorse:
- Heja Bamse. Farmors dunderhonung äter han för att bli stark och slåss.

Kan detta vara förklaringen till att han blivit så våldsam på sistone?

tisdag 14 juli 2009

Barnarbete

Maken kör ved tillsammans med Äppel och Fred. Undrar vad Freds föräldrar kommer tycka när han berättar om det.

Borde vi kontakta en advokat?

måndag 13 juli 2009

Inget nytt under solen

Tänkte bara att jag skulle berätta det så att ni inte går och inbillar er något.

Men eftersom jag ignorerar Pirum har jag inget att skriva.

söndag 12 juli 2009

Mera virkat

Som sagt, att montera delar är det tråkigaste. Men nu har jag tagit mig i kragen och också sytt ihop de bakverk jag skall ge till familjen som helt underbart generöst skänkte oss en finfin barnvagn.


Nu skall jag bara ställa i ordning en presentkorg med lite andra godsaker innan jag kan gå över och tacka ordentligt.

Busmusen

Nu är musen färdig. Eftersom jag tycker att det är så grymt tråkigt att sy ihop delar har jag gjort ett par lite enklare byxor än de som Veronica gjorde i sitt mönster.




Äppel är mycket nöjd med sin nya vän. Jag fick stjäla honom ur sängen för att få möjlighet att fota. Det är ett gott betyg eftersom han normalt sover utan sällskap.

Ny taktik

Det är ganska mycket fokus på Pirum i bloggen. Det beror helt enkelt på att det är ganska mycket fokus på Pirum i mitt liv. Hela dagarna är faktiskt uppbyggda kring den här krabaten.

- Nej, nu är det dags för min efter-lunch-vila. Man vet ju aldrig när förlossningen startar och då gäller det att vara laddad.
- Har vi middag planerad för imorgon? Det underlättar ju om det måste komma barnvakt.
- Bäst att plocka undan lite innan vi lägger oss. Man vet ju inte om det startar i natt och det är inte så roligt att lämna huset i det här kaoset till barnvakten.
- Jag borde äta upp den här filen. Det är ju bara någon dag kvar på hållbarheten och jag kanske inte är hemma mer än idag.

Och så vidare.

Visst är det överdrivet mycket som kretsar runt den här ungen som borde komma ut någon gång inom rimlig framtid? Jag börjar undra om det är därför förlossningen inte startar. Barn gillar som bekant uppmärksamhet och så här mycket lär en trea knappast få senare i livet.

Om jag istället ignorerar det faktum att det snart borde vara förlossning så startar det säkert.

Håll till godo

Om två dagar kommer min mamma till stan. Vi kan visa upp barnens nyrenoverade rum, nya tvättstugan och det halvfärdiga kontoret.

Hoppas att hon inte hade förväntat sig att få se något annat.

lördag 11 juli 2009

Kändisspotting

Igår var jag på besök hos barnmorskan. Ett besök jag hade hoppats slippa. Under tiden roade sig familjen samt lillkusinen med familj i badhuset. Tydligen var där också en man med vitt skägg som Äppel fascinerat betraktade och högt och ljudligt pekade ut som tomten.

Jag roade mig lite på Äppels bekostnad och frågade senare om han verkligen hade sett tomten i badet.

- Ja, svarade han som om det vore det naturligaste i världen. Tomten måste ju också bada ibland.

Fredag hela veckan

Maken kliver in i köket.

- Åh, kyckling. Och så är det lördag. Precis som i reklamen!
- Öööh, du menar kyckling på fredag?

Den femte dagen

Båda mina tidigare förlossningar har startat på femte dygnet efter beräknad nedkomst.

Jag gillar inte att bryta rutiner. Det kan vara bra för dig att veta, Pirum.

fredag 10 juli 2009

Tidspress

- Förresten, säger barnvakten. Ni vet väl att jag åker till Norrland på söndag?
- Jo.

Jag är väl medveten om att jag nu har en dag på mig att pressa fram den här bebisen.

På heder och samvete

- Tummis, mamma. Skall vi tumma?
- Öh, om vad?
- Om bajs.

torsdag 9 juli 2009

Plötsligt händer det

Nu har vi teve.

Dårskaper i Brooklyn

Jag har länge tänkt läsa Paul Auster och nu har jag äntligen plöjt Dårskaper i Brooklyn. Av någon anledning hittar jag den inte längre på svenska i någon av de stora nätboklådorna så ni får hålla till godo med en länk till utgåvan på bokmål.

För den som läser bokmål eller hittar en version på annat lämpligt språk kan jag i alla fall rekommendera boken. Jag gillade karaktärerna, en salig blandning mer eller mindre olyckliga original, vars öden blandas under den korta tid som boken skildrar. Historien rullar på i ett raskt tempo och innan jag visste ordet av hade jag läst ut den. Lättläst och underhållande.

Det kommer bli fler romaner av Paul Auster för mig i framtiden.

Salt i såren

Igår fick jag ett mejl från Pampers. De gratulerade mig till bebisen och skrev att allt kanske fortfarande kändes overkligt så här snart efter att jag haft den i magen så länge.

Overkligt? Jo, minst sagt.

onsdag 8 juli 2009

Veckans meny

Idag stod det tacotallrik deluxe på viltfärs på menyn. Det var jag sugen på att prova.

Imorgon blir det pepparrotsfisk och lättkokt spetskål. Det låter alls inte lika lockande. Därför tänker jag mig att det är en utmärkt dag att hänga på BB.

Restriktioner

Vi har inte haft teve sedan i påskas. I går slog blixten ned i vårt modem. I dag uteblev morgontidningen.

Det började kännas som att sitta häktad.

Som tur var fungerade bilen så vi kunde köpa nytt modem.

Så prioriterar vi i vår familj.

tisdag 7 juli 2009

Fel håll

Om jag tolkar den där hemska bebisräknaren här på sidan rätt går jag nu bakåt.

En dag kvar? Vadå? Så imorgon är det två då eller?

måndag 6 juli 2009

Dagens planer

I morse drog vi till Lådbilslandet.

Lite vanskligt kanske eftersom jag hade avtalat träff med Pirum idag. Fast jag tänkte att det kunde vänta till eftermiddagen.

Hon verkar helt ha missat att vi skulle ses i dag.

söndag 5 juli 2009

Nu börjar det likna något


En svans och montering så är musen klar. Sedan är det bara kläder kvar att virka.

Volkswagen

Internt prat i alla ära, men för att vara artig mot nytillkomna vänner väljer jag att förklara.

När vi var små hade vi mest en massa halvskruttiga bilar. Skruttigast av alla var nog Hillman. Jag tror att det var den som tappade hjulet på motorvägen. På den tiden fanns ingen mobiltelefon så mamma fick snällt ta lift till närmaste telefon medan tre småtjejer fick vänta med okänd kvinna i vägrenen.

Någon gång på första halvan av 80-tal köpte mina föräldrar en Audi 100. Jag minns den som lyxig. Lyckan blev dock inte långvarig. När min yngsta syster föddes och vi blev fyra byttes den snabbt till en röd Volkswagen-buss. Rundad framtill. Iskall på vintern och stekhet på sommaren. Den röda följdes av en mörkblå med stripes i annan blå nyans och sedan av en vit. Den bestämde sig mamma för att piffa till och beställde rosa dekaler. Släktsymboler på framdörrarna och ränder bakom.

Piffigt, tyckte mamma. Vi barn bad att bli avsläppta ett kvarter från skolan.

Berlinerpopplarna

Jag hade föreställt mig Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde helt annorlunda. Jag hade andra förväntningar på både upplägg och språk. Med risk att låta elitistisk vill jag säga att den var mer populistisk än vad jag trodde.

Lite besviken är jag, men ändå tycker jag att den var läsvärd i all sin enkelhet. Karaktärerna är sympatiska. Handlingen hålls ihop på ett bra sätt och en del av de vändningar jag såg som förutsägbara och fasade för kom aldrig utan ersattes istället med något mer avancerad klurighet.

Back on track

Nu har jag varit på ICA Maxi med två barn, dammsugit och stekt stora lass med pannkakor.

Det är en baggis att vara höggravid när det är 18 grader.

lördag 4 juli 2009

Kejsarsnitt

Jag har en utväg om jag skulle bli allt för desperat. Äppel har erbjudit sig att skära upp min mage och plocka ut bebisen.

Jag väntar nog åtminstone en vecka till.

Nu är det min tur!

Jag förlorade.

Nu går jag och drar en filt över huvudet och hoppas på några smärtsamma värkar inom kort.

fredag 3 juli 2009

Ropar hej, hej, hej

För cirka tjugo minuter sedan lade jag Äppel och Päppel i sina sängar och gick ut. Sedan dess har jag inte hört ett knyst.

Det är första gången båda två ligger kvar tyst och stilla sedan Päppel bytte säng.

Låt det vara början på en ny era.

Förnekelse in i det sista

Vi har misstänkt att vi inte får plats med tre bilbarnstolar och två vuxna i vår bil, men inte orkat ta tag i problemet.

Igår fick jag dock för mig att prova och konstaterade faktum. Så i framtiden får vi ha öråd innan vi ger oss av på familjeutflykter.

Läsa bok

När jag sätter mig i soffan och läser kommer Päppel och sätter sig bredvid med en pekbok. Mysigt kan tyckas. Tyvärr tror Päppel att det här med att läsa är en social grej där man diskuterar kring bokens innehåll.

- Äpple, säger hon konstaterande och pekar. Jag läser vidare i min bok.
- Äpple! säger hon lite högre. Jag låtsas som ingenting.
- ÄPPLE! skriker hon.
- Ja, äpple, svarar jag för att få tyst på henne. Men inte då.
- Där.
- Där!
- DÄR!
- Ja, där är en jordgubbe.
- Gubbe.
- Mmmm. Jag lägger undan min bok och koncentrerar mig på den intressanta pekboken.

Urladdning

Störtskur och åska. Härligt.

Mera, mera!

torsdag 2 juli 2009

Tidsfördriv

Jag är med i Veronica Tingvalls virk-alongprojekt. Det passade perfekt just nu när jag behöver sysselsätta mig med något distraherande och kalendern är helt blank.

Igår virkade jag öron och huvud så nu har jag nosen kvar innan Veronica släpper nästa del av beskrivningen imorgon.

Jag har aldrig varit med på något liknande förut. Det är superkul och dessutom vet jag en liten kille som kommer att bli jätteglad över musen. Han har tidigare sett bilderna från Veronicas blogg och längtande frågat om inte jag kan sticka en sådan åt honom.

Försök inte med mig

Nu har det börjat. Ja, inte förlossningen då utan de luriga förvärkarna som känns som riktiga värkar. Med Päppel var jag uppe flera nätter och trodde att det var på gång bara för att få gå och lägga mig besviken en stund senare.

Nu är jag luttrad. I natt kunde jag inte sova utan vaknade gång på gång av tydliga värkar. De här vet jag hur jag får slut på, tänkte jag rutinerat och gick upp och vek tvätt och skrev upp numret till förlossningen. Förr eller senare skall det väl komma till användning.

Sedan blev det lugnt och fint i magen och jag gick och lade mig igen utan minsta besvikelse. Den här gången låter jag mig inte dras in i några falska förhoppningar.

onsdag 1 juli 2009

Bokcirkeln

Gå gärna med du också!

De här månaden läser vi Allt som återstår av Elin Boardy, som jag har valt. Jag läste ut den på nolltid och gillade den skarpt.

Mer avslöjar jag inte förrän efter diskussionen i bokcirkeln som är planerad till 20 juli.

Sista kulan sparar jag åt grannen

För ett tag sedan läste jag ut Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic. Den var månadens bok i en virtuell bokcirkel där jag är med. Eftersom jag skrev lite om boken där har jag glömt att göra det här.

Boken började starkt! Jag älskade språket och huvudkaraktären. Tyvärr tycker jag inte att det höll i sig hela vägen. Boken blev allt eftersom den fortgick lite hoppig och det var svårt att förstå sig på huvudkaratärens beslut. Hon beslutade till exempel att åka till fronten för att hitta sin son trots att hon hade ytterligare en son att ta hänsyn till.

Jag tycker ändå att boken var läsvärd. Inte minst för att få en inblick i vad som pågick på Balkan under kriget. Jag hade till exempel ingen aning om att familjer kunde vara blandningar av serber, kroater och muslimer och att dessa plötsligt ställdes mot varandra och till och med slogs mot varandra i varsin armé. I min naiva verklighetsuppfattning hde folkslagen levat uppdelade och i rivalitet under lång tid.

Underbar morgon

Bara 19 grader ute. Några söta regndroppar på trappan.

Resten av familjen sover.

Kaffe, smörgås och morgontidning.