fredag 30 januari 2009

Välkommen till dåtiden

Päppel är överböjlig och får träffa en sjukgymnast med oregelbundna mellanrum. I torsdags hade vi avtalad tid, men eftersom hon varit snorig och febrig hela veckan ringde jag redan i onsdags och avbokade. Jag frågade samtidigt efter en ny tid, men se det kunde damen som svarade inte hjälpa till med. Då måste jag prata direkt med sjukgymnasten.

Då började jag förstå hur det kunde komma sig att han bokade tid direkt med bara stöd av sin analoga kalender sist jag var där. Jag var imponerad då över att han var så synkad.

Men se synkad, det var han inte alls. Maken gjorde ett nytt försök att nå honom idag och det gick bättre. Att nå honom alltså. Samtalet var inte speciellt upplyftande. Han hade inte fått något återbud, så nu fanns en räkning utskriven. Vi fick dock löfte om att den skulle makuleras. Sin kalender hade han tyvärr inte på plats så någon tid kunde vi inte boka den här gången heller. Han sade att han skulle återkomma, men förvarnade att han hade tretton telefonlappar att avverka före vår.

IT-system, någon?

Dagens kärlek

Päppel låg mellan maken och mig på morgontimmarna. Eller nja, mellan är missvisande. Hon låg som vanligt klistrad på mig och jag låg och balanserade längst ut på kanten.

- Varför måste du alltid ligga på mig? tänkte jag.
- För att jag älskar dig så mycket, svarade hon.

Eller ja, precis i samma ögonblick som jag tänkte det sträckte hon ut en liten hand och klappade mig på ryggen och i håret. Tydligare kan man knappast svara utan ord.

torsdag 29 januari 2009

Risi...vaddå?

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av Äppel, piggare än på flera dagar:

- Mamma, mamma! Vi har morötter. Vi skall ta med dem till Päppel på risimestern!

Kanske bäst att jag börjar skriva packlista. Jag känner att jag kommer kunna glömma något väsentligt annars.

Hvdvrk

Jag har bäljat kaffe, druckit massor med vatten och proppat in socker utan resultat. Kvar att testa är två timmars möte med föräldrarådet samt sova.

onsdag 28 januari 2009

Lättare och lättare

När jag var gravid med Äppel var det ganska många som fällde kommentarer i stil med:

- Passa på att sova nu. Det kommer ni aldrig få göra sedan.
- Passa på att gå på bio. Det dröjer innan ni kommer ut igen.
- Se till att slutföra alla projekt ni har tänkt göra hemma. Det blir ingen tid till sådant sedan.

När jag sedan väntade Päppel lät det ungefär så här:

- Ett barn är ingenting! Skynda er att fixa allt klart hemma. Sedan har ni båda fullt upp!
- Tänk vad lugnt och skönt ni har det nu. Snart har ni två som springer åt varsitt håll.

Urtrist tycker jag. Och jag lovar, jag har aldrig sagt något liknande till någon som väntar barn. Inte heller har jag upplevt det så.

Därför är det så grymt skönt att vänta tredje barnet. Det är desto färre som har erfarenheter att dela med sig av. Och de som har det är knappast de som tycker att barn har begränsat deras liv.

En enda kommentar har jag fått än så länge:

- Det är lättare med trean. Storasyskonen har alltid varandra.

Ett-noll till råttan

Äppel nynnar här hemma och jag har lyckats snappa upp några fraser:

- Hur mår du lilla råtta?
...
- Steker katt!

Jag tror ta mig tusan att det är de där Tom och Jerry som spökar fortfarande.

tisdag 27 januari 2009

Mayday

Jag avslutade middagen med att torka upp Äppels portion från golvet. Uppspydd.

Efter att ha skurat golvet hastade jag ut med påsen med den före detta pajen till soptunnan.

Insåg då att vår backe är glashal och saknar belysning samt att vi väntar matleverans ikväll.

Nu måste jag gå och lägga Päppel som är tokgrining. Inte så konstigt med en temp på 40,2 grader.

Någon mer än jag som tycker att maken borde masa sig hem från krogen?

Längtan efter omsorg

Äppel var lite ynklig imorse:

- Mamma, kan du bära mig också ner för trappan? Mina ben är inte starka. Du kan bära oss tillsammans.
- Nej, tyvärr. Det orkar jag inte. Då ramlar jag nog.
Tyst en stund.
- Mamma, varför kan man inte bli bebis en gång till?

måndag 26 januari 2009

Planer

Okej, här är vår första plan:

Riva ut den icke-funktionella klädkammaren i barnens rum så att det blir stort nog att rymma tre sängar. Den inbyggda sekretären ryker nog också. Kanske till förmån för en liten garderob. Dessutom inreda arbetsrum i källaren så att det nuvarande kan användas som lekrum och ytterligare sovrum om något barn blir suget på att flytta ner till eget rum på entréplan.

Nästa plan är att hitta duktiga och trevliga hantverkare. Det kan bli en utmaning.

Diskussion

Jag har just haft min första riktiga diskussion med Päppel 15 månader.

- Nu räcker det Päppel. Du har ju druckit jättemycket vatten.
- Nää.
- Eh? Joo?
- Nää.
- Joo.
- Nää.
- Jo.
- Nää.
- Jo.

Dagens sanning

I helgen gladde maken och jag oss åt att ingen av barnen varit direkt sjuka sedan den fruktansvärda magsjukeperioden i höstas som slutade på sjukhus. Det känns sunt att glädja sig åt hur bra man har det emellanåt och inte bara klaga när man faktiskt är sjuk.

Men straffet kom omedelbums. I lördags började Äppel gnälla och gny över alla möjliga märkliga krämpor och somnade före halv åtta på soffan hos barnvakten. Innan vi gick hem kräktes han en smula. Så lite så vi inte visste om det räknades. Igår fortsatte gnället och kanske var han lite varm. Idag är det i allafall ingen tvekan om saken. Han kräktes när han drack lite vatten och han kräktes igen när han tog en tugga bröd. Nu ligger han som en trasa i soffan.

Stackars lille gubben. Allt för att mamma och pappa hade dumheten att prata om hur skonade vi varit i vinter.

söndag 25 januari 2009

Att flytta eller inte flytta


Fördelar med att bo kvar:
1. Sjöutsikt
2. Två badplatser inom krypavstånd
3. Ett par kilometer till Östersjön
4. Hur nära som helst till skog, naturpromenader, kajakklubb, elljusspår som spåras vid snö
5. Gångavstånd till Waldorfförskolan och skolan som jag bara gillar mer och mer
6. Slippa springa på visningar, delta i budgivning, visningsstäda, oroa oss för om vi får vad vi önskar för huset, packa och rensa, flyttstäda, packa upp
7. Människor vi känner i området
8. Låg boendekostnad
9. Trevligt hus

Nackdelar med att bo kvar:
1. Behöver en del renoveringar och omstruktureringar om inte tre barn skall dela ett litet krypin
2. Behöver ytterligare renoveringar om vi inte nöjer oss med kök från sjuttiotal och badrum från åttiotal för evigt
3. Behöver ytterligare renoveringar om vi inte vill ha ett obrukbart garage och flagnande färg på fasaden
4. Femtio minuter till jobbet
5. Trafikerad väg som gör att barnen inte kan gå ut själva, än mindre gå till kompisar på flera år
6. Ingen kvällssol

Inte helt enkelt detta, men vi börjar luta åt ett beslut.

Matbaren

Igår var det dags för den julklapp jag sett fram emot mest. Den från mig till maken. Vi lämnade barnen hos deras kusin och begav oss mycket förväntansfulla till Matbaren. Jag borde inte göra gratisreklam, men kan helt klart rekommendera ett besök. Lite för dyrt för att få bli stammishak, men jag kommer att gå tillbaka.

För ungefär ett lakan per skalle får man tre utsökta mellanrätter med dryck. Har man tänkt sig kaffe kan man satsa på en extra maträtt istället för dessert. Till kaffet serveras nämligen små madeleinekakor och en liten chokladtryffel. På så vis blir det faktiskt värt sina 42 kronor.

fredag 23 januari 2009

Beroende

Jag har ett litet problem. Jag kan inte låta bli att läsa i sängen. Så även fast jag bestämmer mig för att lägga mig tidigt somnar jag inte förrän alltför sent. Idag tänkte jag därför ta en liten eftermiddagslur för att orka med kvällen. Det gick inget vidare. Vips var jag fast med näsan i en bok igen.

Dagens

goda: årets första semla (en liiiten bara)

fynd: finfina träbilar till pojken som har ettårskalas imorgon

lyx: krogen ikväll med två av mina systrar

citat: mamma, jag är stark som en plätt

nyttiga: står mellan två korta promenader till dagis och ett äpple

Bättre sent än tidigt

Päppel har äntligen börjat äta själv med sked. Hon har varit totalt ointresserad fram till för några dagar sedan. Ett tag skulle hon i och för sig bara äta själv, men då var det de redskap gud gav henne som användes. Annars har vi matat. Och matat. Den största nackdelen med det är att det är svårt att själv hinna äta samtidigt och vi brukar försöka ha gemensamma middagar här hemma.

Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.

Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.

torsdag 22 januari 2009

Passbestyr

Äppel fick sitt pass vid dryga två månader. Det var ett litet äventyr. Jag tyckte att det var smidigt att han hade sovit en stund och väckte honom lagom till fotograferingen. Passhandläggaren var nog inte så van vid barn för hon undrade om han kunde sitta själv. När jag hade tydliggjort att han inte kunde det så fick jag hålla honom i knät med en skärm emellan oss. Trots tuppluren var Äppel på ett förskräckligt humör och gallskrek. Jag tyckte inte att det gjorde något. Han skulle knappast bry sig om att passbilden inte var till hans fördel. Tyvärr fungerade det inte så. Man måste nämligen ha ögonen öppna på bilden och det har inte spädbarn som gallskriker. Så det blev till att gå ifrån och amma och sedan göra ett nytt försök. Nu var Äppel nöjd och lyckades genast få till en godkänd min. Döm om min förvåning när passhandläggaren föreslog en ny bild eftersom han såg så lustig ut. Hon blev inte nöjd med nästa bild heller.

- Vad är det som är så lustigt? undrade jag till slut.
- Han är så ihopsjunken.
- Joooo, men han kan inte sträcka på halsen så bra ännu.

Jag var ganska glad att maken åkte på att följa med Päppel till passexpeditionen idag. Hon är ett år äldre och lite pålitligare än Äppel var, men ändå. Vem vet om hon kan sitta still, hålla ögonen öppna, ha neutral min och allt det där som krävs? Jag förhörde mig när jag kom hem och fotograferingen hade visst gått bra. Hon fick sitta i barnstol och de viftade med något att titta på för att hon skulle ha huvudet framåt. Sedan slog det mig plötsligt:

- Hur lång sade du att hon var förresten? Visste du det?
- Jodå, det stod i kläderna: 80 cm.

Visst, en eloge för uppfinningsrikedom, men är det inte ganska klyschigt att pappan inte har en aning?

onsdag 21 januari 2009

Kroppskännedom

Det smattrade väldigt om Äppel efter middagen.

- Hur är det? Har du ont i magen? frågade jag.
- Nej. Det är från min rumpa.

Aprilväder

Viveca Lärns roman Aprilväder var precis som förväntat: trevlig och underhållande. Det här är hennes sjätte bok om människorna på Saltön och jag skulle knappast vilja sträckläsa dem, men en lagom dos då och då är ett trevligt avbrott från ens egen vardag.

Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.

Baggis

Jag har praktiserat som trebarnsmamma ett par timmar. Jag hann dammsuga, köra en tvättmaskin, utfodra alla tre, lägga en för eftermiddagsvila och läsa tidningen.

Det kommer inte bli några problem det här.

Favoritlåt

Jag frågade Äppel om vi skulle lyssna på musik. Då önskade han Jolene. Så nu har vi lyssnat på Dolly under förmiddagen. Ett ganska bra val av en treåring.

tisdag 20 januari 2009

Något nytt där ute?

Inte fick jag någon inbjudan av att ställa mig i kö på Spotify inte, men av en slump såg jag att en kompis på Fejjan hade tio stycken över. Så nu mina damer och herrar är jag inne!

Här sitter jag och lyssnar på Mando Diao som typ är det senaste band jag köpte en skiva av. Har ni några bra tips på något en ouppdaterad småbarnsmamma borde testlyssna på?

Här är exempel på gamla goa artister jag gillar för att peka ut riktningen: Baxter, Louise Hoffsten, Fiona Apple, The Sounds, Janis Joplin, Garbage. Men jag är inte kräsen.

Shoot.

Uppblåst

Det här är alltså min tredje graviditet. Man skulle ju kunna tro att jag kan det här nu och går runt och är säker på min sak. Men nejdå. Jag känner mig lika orolig denna gång som de andra att jag kanske inte alls är gravid.

Vid ultraljudet med Äppel frågade jag så fort jag kom in i undersökningsrummet om det hade hänt tidigare att någon kommit dit och visat sig sakna barn i magen. Kvinnan som skulle utföra ultraljudet tittade konstigt på mig och frågade nästan irriterat om jag inte hade varit hos en barnmorska. Vad är det för bevis? Där kollade ingen att jag verkligen var gravid.

Både första och andra gången har det som tur är visat sig vara en liten bebis därinne. Det här kanske blir något slags omvänt tredje gången gilt. Jag tycker faktiskt att jag har mindre mage. Visst putar den en del, men det har ju varit jul och allt.

måndag 19 januari 2009

Kanske nästa helg

Två små barn som vaknat före sju både lördag och söndag var såklart jättetrötta på måndag morgon och gick knappt att väcka när det var dags att göra sig i ordning för förskolan.

Det känns som att det har hänt förr.

Köpa vänner

När vi kom fram till förskolan idag sade Äppel:

- Hoppas att Alexandra är här.

Vänta nu. Jag kan inte minnas att han någonsin har varit särskilt intresserad av att leka med just Alexandra. Kan detta ha något att göra med att hon hade det första kalaset med godispåsar som han någonsin har varit på?

söndag 18 januari 2009

Matvrak

Det är ganska konstigt. När Päppel var bebis var hon helt ointresserad av att äta. Lite bröstmjölk kunde hon väl klämma i sig, men bara så att den värsta hungern stillades. Sällan och snabbt. Flaska vägrade hon däremot helt och hållet liksom puréer och annan mat när det blev dags för sådant. Det var som att det inte var värt besväret. Vid åtta månader var vi glada att hon förutom bröstmjölk åt en banan om dagen och vid tio började vi bli hemskt frustrerade över att hon fortfarande matvägrade.

Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.

Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.

lördag 17 januari 2009

Gottegrisar

Det är ganska många föräldramöten, trevliga föreläsningar och annat på Äppels förskola. På föräldramötena brukar det gå ungefär en pappa på sju mammor och på förläsningarna kan jag inte minnas att jag sett en enda.

Så lite trevligt var det idag när maken föreslog att han skulle följa med på fyra-årskalas och vara social med de andra föräldrarna hos Äppels förskolekompis. Även fast jag tyckte att han lade väl mycket vikt vid att det skulle grillas korv och ätas tårta. Mycket riktigt. Väl hemma var nog det första han nämnde att de bjöd på glasstårta från Lejonet & Björnen och strax därefter berättade han att det var fler pappor än mammor på kalaset. Jag anar en komplott!

Lön för mödan


Vad känns finare än en utmärkelse i dessa gala-tider? Skulle väl vara en fet prissumma då.
Jag tackar min trogna inkastare Millan.

Det verkar dock som att de mamma-bloggar jag läser redan fått utmärkelsen så jag solar mig bara i glansen och struntar i reglerna.

Den onde

Yllet funderar över vad det är för fel på den där vargen egentligen. Det undrar jag med. Han måste sända ut onda signaler.

Äppel går här hemma och laddar inför Bamseklubben. Han ser verkligen fram emot hela grejen och har undrat om Bamse kommer. Så igår visade jag lite bilder från Fritidsresors hemsida där alla figurerna sågs hälsa på barn. Äppel såg glad ut för Bamse, Lille-Skutt och Skalman. Men Vargen fick honom att utbrista:

- Vad gör han där? Jag vill inte att han skall vara där!

Och det kommer från en kille vars hela Bamse-erfarenhet kommer från en adventskalender och en gratistidning om återvinning. Han måste utstråla något den där figuren.

fredag 16 januari 2009

En hel värld att utforska

Dagens barnfamiljer reser en hel del. Äppel har kommit hem från förskolan och pratat om barn som varit i Thailand, Spanien och London. En dag frågade han plötsligt:

- Mamma, kommer du ihåg när vi var på Lassarote?
- På Lanzarote? Där har vi aldrig varit. Var har du hört om Lanzarote?
- Alexandra har varit där. Hon tycker om Lanzarote. Det gör jag med. Nu har jag ätit upp det.

Sen övergick konversationen nog i något annat om jag inte minns fel. Äppel har själv varit i både Kina och Kroatien, men det minns han knappast. Så nu ser han fram emot vår semester och pratar om att han skall gå i Bamseklubban. Det låter faktiskt som något man skull kunna äta. Det varierar lite vart han säger att vi skall åka. Ibland är det Spanien och ibland är det London.

torsdag 15 januari 2009

Tiden springer

Idag är det fyra år sedan maken och jag stod framför den knepiga vigselförrättaren och sade ja till varandra. Fyra år går väldigt fort!

Några av mina kompisar hade fått gästerna att fylla i ett litet frågeformulär om hur de trodde att vårt liv såg ut om fem år. Bland annat fick de svara på om vi hade kvar vår bil och hur många barn vi hade producerat. Dessa lappar lades sedan tillsammans med lite dagstidningar och annan kuriosa samt en flaska vin i en väl förseglad låda. Lådan ligger i vår matkällare och jag följer ordern om att snurra på den ibland för vinets skull.

Lådan får öppnas efter fem år. Det kändes som en evighet dit, men jag börjar inse att det inte var det.

Alla dessa magar

Ibland känns det som att alla runt omkring mig är gravida. Jag har berättat förut om mammagruppen där 80% är gravida. Efter bokklubbsträffen igår kan jag också rapportera att den består till 75% av befruktade kvinnor. Eller för att tala klarspråk: sex av åtta.

Det är nästan så att man börjar undra om det ligger något virus bakom. Jag har dock inte smittat någon vad jag vet. Jag är sist ut den här svängen i båda grupperna. Än så länge i allafall.

onsdag 14 januari 2009

Kate Moss i min mage

Jag börjar tycka att den där bebisen i räknaren är ganska läskig. Den ser liksom färdigutvecklad, men anorektisk ut. Jag är inte så påläst. Är det så de ser ut i vecka 16?

Sommaren i Mamarrosa

Sommaren i Mamarrosa av Monica Ali är en trevlig och lättsmält bok. Jag gillar den här typen av böcker med många olika människor i ett samhälle där historier vävs samman utan att det egentligen händer så jättemycket. Har man inte för stora krav på att det skall hända något revolutionerande eller att det skall avslöjas några hemliga personsamband på slutet är den här helt okej.

Nu har det i och för sig blivit flera sådana för mig den senaste tiden och jag längtar efter något med mer oförutsägbara kast.

Snart i mål

Pust. Varför väljer folk charter? Det är ta mig tusan enklare att köpa en flygstol och boka ett trevligt boende på plats.

När jag trodde mig ha klarat av alla val och äntligen skulle boka fick jag en ny överraskning. En hel sida med ytterligare tillval. Vill vi boka flygplatsparkering på Arlanda? Vill vi ha barnsäng, barnstol och sulky? Vill vi klimatkompensera?

Alltså, visst. De som kändes som extra service var väl trevliga, men de där som känns ganska tvingande och kostar extra. Vad skall det vara bra för? Kunde de inte ha stoppat in det i priset från början? Jag kände i allafall att jag blev lätt irriterad. Trehundra spänn extra för buss från flygplatsen till hotellet. Och fyrahundra kronor för mat på planet. Fast till barn under två år kunde man inte köpa mat och inte fick man ta med heller. Så jag ser framför mig hur Päppel kommer äta upp min måltid och jag får köpa en snickers av flygvärdinnan att leva på i sex timmar.

Tre telefonsamtal till webbsupporten gick åt till att reda ut alla krångligheter. Bamse-klubben gick till exempel inte att lägga till utan det fick kvinnan göra på andra sidan telefonen.

Nu är det bara betalningen kvar. Jag måste sätta över pengar till rätt konto för att slippa kortavgift på 95 spänn.

Jag säger bara: Den här resan får vara riktigt bra för att jag skall orka med charter en gång till.

tisdag 13 januari 2009

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Alltså, det här med charterresa. Jag trodde att det skulle vara lätt. Jag förställde mig att jag skulle besöka en sajt och komma därifrån med en resa. Men det är så många val man måste göra!

Nu har jag bestämt oss för Fritidsresor. Det är billigare än Ving (och fler har jag inte orkat kolla) och flygtiderna är mer humana. Jag har dessutom lyckats spika att resan går till Gran Canaria. Då återstår ändå massor med beslut:

Vilket hotell?
Hur stor lägenhet?
Balkong eller markterass?
Vill vi betala för begränsad havsutsikt?
Skall vi köpa halvpension eller all inclusive?

Jag undrar hur jag skall komma till skott.

Vardagslyx

Idag är första lyxiga föräldraledighetsdagen sedan innan jul. Det vill säga en dag när det bara är Päppel och jag och vi inte har några måsten i form av BVC eller annat. Dessutom har jag tvättförbud eftersom maken skall köra pellets genom torkrummet ikväll. Så idag tänker vi se till att njuta ordentligt.

Jag tror att jag skall dricka kaffe och läsa. Och kanske vila en stund medan Päppel sover.

söndag 11 januari 2009

Barnasinne

Idag har vi varit ute och bättrat på sjöutsikten ytterligare. Medan jag måttade åt maken som kapade upp en stam såg jag hur Äppel låg stilla på rygg i skogsslänten. Efter en stund reste han sig och gick vidare med sin skottkärra.

- Vilade du en stund? frågade jag när vi kom ikapp kånkande på en stock.
- Nej, svarade Äppel med ett pillemariskt leende.
- Vad gjorde du då?
- Jag tittade på molnen.

Jag vill också vara tre år! Den där killen har något som jag känner igen, men tappat bort för många år sedan.

Förvirrad

Visst sägs det att man blir lite glömsk och förvirrad när man är gravid? Jag hoppas att det stämmer. Annars har jag alzheimers. Jag glömmer hela tiden vad jag var på väg att göra och går från olika ställen i huset i ogjort ärende. Jag har dessutom varit ytterst nära att glömma både arbetsmöten och promenadträffar, men har än så länge haft tur och blivit påmind på ett eller annat sätt.

Jag hade ett blogginlägg på gång tidigare, men gissa vad? Det är som bortblåst.

lördag 10 januari 2009

Lördagsnöje

Här sitter jag och bloggar en lördagkväll.

Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.

Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.

Kelgris

Det är jobbigt med barn som vaknar tidigt en lördagmorgon. Men Päppel har en taktik som ändå gör att man mest blir lycklig. När hon får komma till vår säng skuttar hon inte runt som en kalv på grönbete som jag känner ett annat barn som gjort sedan sju månaders ålder.

Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.

Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.

Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.

fredag 9 januari 2009

Ögontjänare

Igår frågade jag Äppel om de hade åkt stjärtlapp på jobbet*. Jodå, det hade de. Fast Äppel fick inte åka i den stora backen förklarade han. Eftersom han inte hade hjälm. Då får vi väl ta dit hjälmen, sade jag. Det hade han som tur var glömt imorse för jag kom på att Päppel och jag skulle fara vidare med buss direkt efter lämning och det skulle bli grymt jobbigt att släpa runt på hjälmen hela dagen om det visade sig att hela grejen var ett påhitt av Äppel. Treåringar kan ha en del sådant för sig.

Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.

- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.

Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.



* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.

torsdag 8 januari 2009

Mitt nya jag

Jag gillar att resa. Jag gillar att uppleva andra kulturer, äta på restauranger med inhemska menyer och se annat än fasaden som byggts upp för turister. Jag sätter en stolthet i att finna mitt boende på plats och jag är lycklig att maken och jag hamnade på Galapagos minsta kryssningsfartyg (läs gammal segelbåt) med delad toalett och kock som sov på kökssoffan. Annars hade vi aldrig fått de naturnära upplevelser vi fick utan vallats i stora klungor utmed upptrampad stig.

Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.

Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.

Privatliv

Härom dagen kom jag på mig själv med att njuta av att låsa dörren om mig på toaletten. När jag var ensam hemma.

Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.

onsdag 7 januari 2009

Magen igen

Jag är lite nervös för att gå till jobbet imorgon. Den enda som känner till Pirums existens är nämligen min chef. Jag tyckte att det var lite tidigt att börja sprida nyheten innan jul och att det var perfekt att ta det efter långledigheten. Nu är det bara det att jag inte kommer att få en chans att berätta för någon. Det spelar ingen roll hur mycket jag skyndar mig. Magen kommer nämligen vara först in genom dörren.

Sedelärande

Idag när jag skulle iväg till spinningen (måste bara poängtera att jag tränade idag igen!) insåg jag att det låg en illaluktande bajsblöja i sophinken i badrummet. Så jag bestämde mig för att slänga den på vägen. Vår soptunna ligger nedanför en rejält brant backe så för att slippa ta ut mig innan spinningen slängde jag in den på golvet bakom förarsätet.

Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.

Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.

Livsfarligt

Här kommer jag att spendera timmar närmaste tiden.

Vad med böcker jag kommer bli tvungen att läsa!

tisdag 6 januari 2009

It is sooo this season

Min kusin, designern, kommer också på middagen ikväll. Det är alltid lika spännande att se vad hon har på sig. Och lite mindre spännande att inse hur ute man själv är. Det spelar ingen roll om jag har ett sprillans nyinköpt plagg på mig. Kusinen är redan inne i nästa säsong. Eller nästnästa.

Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.

Bortskämd

Finns det något trevligare än att komma bort till dukat bord, bli serverad mat och sedan åka hemåt när det är dags att diska? Vi skall bort på middag för andra kvällen i rad och jag känner att jag kan vänja mig vid detta. Eller snarare att jag redan har vant mig. Imorgon kommer det nog bli en kris här vid sexsnåret när jag inser att ingen kommer att lägga upp en smaskig anrättning åt mig och familjen.

måndag 5 januari 2009

Djupa frågor

Idag var vi på middag hos makens gudmor, 70+. På vägen dit frågade Äppel om hennes pappa var död. Jag var i och för sig inte helt säker, men hade mina aningar och gissade att det var han. Som vanligt var diskussionen inte slut. En treåring vill ALLTID veta varför. Så jag tog den enkla förklaringen och baserade det hela på ålder samt styrkte argumenten med att min mormor, morfar, farmor och farfar också var döda.

Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:

- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.

Kort paus.

- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.

söndag 4 januari 2009

Magen

Tänkte bara berätta att jag har haft mammabyxor på mig ikväll. För första gången den här graviditeten. Vecka 14! Det är nog nästan rekord för mig som har en tendens att få kula snabbt.

Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.

Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.

Kompisar

Äppel trodde länge att kompisar var detsamma som barn. Det blev ganska lustigt när han frågade saker som:

- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?

Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.

Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.

Dockteater

Äppel berättar ofta små sagor eller spelar upp samtal och scener om hur det till exempel kommer låta när han berättar en sak för sin förskolefröken. Idag är dock första gången jag hör honom leka med dockor som pratar med varandra. I allafall i den här omfattningen. Han pratar och pratar inne i vardagsrummet. Det jag först snappade upp var hur han med ynklig röst sade:

- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.

Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.

Sextioåtta skivor

Jag älskar smörgåsar! Finns det något godare än ett riktigt färskt bröd med bregott, ost och gurka? Eller med en skiva smakrik salami? Min bästa stund på dagen är när jag lämnat Äppel på förskolan och sätter i mig några mackor med kaffe.

Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.

lördag 3 januari 2009

Lite press

Imorgon skall jag gå på spinning klockan 9.00.

Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.

Låt det inte bli en vana

Äppel har kommit in i en period när det är han som skall tända och släcka alla lampor. Om någon annan tar nöjet ifrån honom blir han antingen väldigt arg eller gör om hela proceduren. När jag tänker efter gäller det inte bara lampor. Det är samma visa vad gäller spola på toaletten, ta fram saker ut kylskåpet, hälla upp yoghurt och så vidare i all oändlighet. Vissa saker är svårare att hantera än andra. En spolning går liksom inte att ta tillbaka trots att Äppel ligger hysterisk på golvet och skriker:

- Spola upp bajset!

Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.

- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.

Tveksamt

Imorse när vi vaknade låg det lite puder på backen. Flera gånger under dagen har det yrt några flingor, men bara korta stunder. Det är tortyr för en treåring som börjar prata om pulka och snögubbe så fort en snöflinga visar sig.

Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.

fredag 2 januari 2009

Karaktär

Idag skall jag passa på att jobba en stund. Tänkte slippa åka till kontoret på måndag och istället köra några timmar här hemma medan maken och barnen åker till svärföräldrarna och hämtar de julklappar som inte fick plats i bilen sist. Jag känner att det kommer att bli svårt att fokusera. Jag är nämligen så sugen på att:

* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga

torsdag 1 januari 2009

Bakis

Det är anmärkningsvärt hur bakfull man blir av två alkoholfria öl och lite alkoholfri skumpa. Jag önskar att den här dagen tar slut fortast möjligt.

Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.

Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:

- Nu kan vi vänta med de andra.

Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.